Ingrid

Och helgerna kan vara ljuva.

Jag har börjat sova tolv timmar per natt och kan över huvud taget inte med klubbande längre. Vet inte vad som hänt riktigt. Jag blir bara trött och grinig och gnäller på Simon att jag vill äta fish n chips.

Jag och Marco (min italienska kollega) har börjat kolla på hus tillsammans och hittade ett jättebra i Dalston. Men det låg på en återvändgränd, brevid ett bortglömt skeppsvarv och alla fönsterna hade galler, till och med balkongen. Jag är trött på östra London, rude boys och den ständiga rädslan att bli överfallen. Ska skaffa mig pepparspray eller bli rik och flytta till nåt bättre. Det blir antagligen det första.

Var på en festival i söndags. Dizzee Rascal  och the street spelade och Dizzee var bra. Jag försökte känna stolthet i att jag bor i samma kvarter som han kommer från... men så förstår jag ju inte ett ord av slangen folk pratar här och känner mig snarare som en alien. Jag trodde att Simons mamma skulle kunna lära mig lite Trinidadslang men hon har stoppat minnet av det långt från sitt fina fulhamhus, och säger bara saker som "Pass me the gravy dear"  smuttandes på dyrt vittvin och organiska frukt-smoothies.
Festivalen i övrigt var schyst. Alla utom jag och hypokondrikern Ricky stoppade sig fulla av mdma och dansade runt hela natten. Jag somnade som en gris på soffan vid elva brevid Simons mamma. Jag tror jag börjar bli sjuk. Simons ben slutade inte vara stilla ens när han kom hem vid fem, utan snurrade in sig i lakanet tills klockan sex när musiken i hans huvud äntligen tystnade.

Vi var på Notting Hill-karnevalen idag. På nyheterna bad de folk att lämna värdesaker hemma och akta sig för svarta gäng. Men alla var väldigt glada när vi kom dit. Poliserna dansade lite då och då till trummorna, när folk inte skrattade åt dem. Det fanns fler poliser i fula bob hats än svarta gäng, och framförallt mer kyckling än nåt annat. Och det var underbart att se rikt notting hill-folk få sina vita trappor invaderade av smutsiga, sotiga, svettiga människor. Påminde mig om folk i västra hamnen som stör sig på att halva rosengård hänger där på somrarna
 
Jag har jättefina bilder som Marianne skulle uppskatta, på gamla gummor i sambadräkter och sextonåringar med småbarn som kör dancehall i bästa doggystyle. Men jag har såklart återigen sabbat min kamerakabel. Det kommer så småningom.

Hejdå sålänge och all kärlek i världen till Patrik som snart ska på världens mest omtumlande resa till Korea. Jag följer stadigt din blogg och översätter den till en nyfiken Kummie.