Ingrid

...heter det i Holland. Iallafall om man planerara festivaler och är glad. Mitt senaste projekt har varit en hardcore noisefestival i Tilburg, och en 30-åring glad arrangör som heter Joost. Han säger "Dope!" instället för "Great", och börjar varje mail med  "dear dear dear dear Ingrid" och kallar vårt samarbete för  "fo shizzle were building a dizzle together". Det är väldigt kul. Undrar om alla rökande holländare pratar så.

 

Kanna berättade just för mig över lunchen att hon brukade gå klädd som flickorna ovan när hon bodde i Tokyo.


Och så brukade hon shoppa på http://www.e-na.co.jp som har ett väldigt bra urval av djur:




Jag måste åka till Tokyo snart.

Och helgerna kan vara ljuva.

Jag har börjat sova tolv timmar per natt och kan över huvud taget inte med klubbande längre. Vet inte vad som hänt riktigt. Jag blir bara trött och grinig och gnäller på Simon att jag vill äta fish n chips.

Jag och Marco (min italienska kollega) har börjat kolla på hus tillsammans och hittade ett jättebra i Dalston. Men det låg på en återvändgränd, brevid ett bortglömt skeppsvarv och alla fönsterna hade galler, till och med balkongen. Jag är trött på östra London, rude boys och den ständiga rädslan att bli överfallen. Ska skaffa mig pepparspray eller bli rik och flytta till nåt bättre. Det blir antagligen det första.

Var på en festival i söndags. Dizzee Rascal  och the street spelade och Dizzee var bra. Jag försökte känna stolthet i att jag bor i samma kvarter som han kommer från... men så förstår jag ju inte ett ord av slangen folk pratar här och känner mig snarare som en alien. Jag trodde att Simons mamma skulle kunna lära mig lite Trinidadslang men hon har stoppat minnet av det långt från sitt fina fulhamhus, och säger bara saker som "Pass me the gravy dear"  smuttandes på dyrt vittvin och organiska frukt-smoothies.
Festivalen i övrigt var schyst. Alla utom jag och hypokondrikern Ricky stoppade sig fulla av mdma och dansade runt hela natten. Jag somnade som en gris på soffan vid elva brevid Simons mamma. Jag tror jag börjar bli sjuk. Simons ben slutade inte vara stilla ens när han kom hem vid fem, utan snurrade in sig i lakanet tills klockan sex när musiken i hans huvud äntligen tystnade.

Vi var på Notting Hill-karnevalen idag. På nyheterna bad de folk att lämna värdesaker hemma och akta sig för svarta gäng. Men alla var väldigt glada när vi kom dit. Poliserna dansade lite då och då till trummorna, när folk inte skrattade åt dem. Det fanns fler poliser i fula bob hats än svarta gäng, och framförallt mer kyckling än nåt annat. Och det var underbart att se rikt notting hill-folk få sina vita trappor invaderade av smutsiga, sotiga, svettiga människor. Påminde mig om folk i västra hamnen som stör sig på att halva rosengård hänger där på somrarna
 
Jag har jättefina bilder som Marianne skulle uppskatta, på gamla gummor i sambadräkter och sextonåringar med småbarn som kör dancehall i bästa doggystyle. Men jag har såklart återigen sabbat min kamerakabel. Det kommer så småningom.

Hejdå sålänge och all kärlek i världen till Patrik som snart ska på världens mest omtumlande resa till Korea. Jag följer stadigt din blogg och översätter den till en nyfiken Kummie.

London med fuktiga vindar och ensamma män är överallt igen.

Det är skitkallt här. Skåne är som ett varmt sommarminne redan.

Måste flytta ut innan den 16 September. Det är beundransvärt hur lite självdistans frånskilda män med stora lägenheter har här. Jag har sprungit över minst fem annonser från gumtree nu, med alldeles för billig hyra och alldeles för bra läge och bilder med sidenlakan och tomma sovrum och badkar med rosor i. En liten notis längst ner : You, non smoker, 20-25 young attractive girl, sociable who likes dinners, watching a film and going out to restaurants are very welcome to stay with me.

Fanns tillochmed en man i Camden som hyrde ut ett halvt penhouse till "Preferably eastern european, beautiful girl" för 1 pund i veckan.

Jag ska se en lägenhet imorgon och en ikväll. Jag har mest ringt till tanter. De kanske kommer att vilja se hem till gården tillsammans och laga kidney paj till mig. Vad som helst förutom romantiska middagar går bra.

Resten av resan har gått fint. Vi kom till oslo och såg alla rika norskor med tuperat hår och knullrufs som bor i Majorstuen. Vi åt fina hamburgare och Simon förstod inte varför jag inte gillar Oslo. Tunnelbanan luktade sten och gav en massa flashbacks till en annorlunda tid. Jag kände mig nostalgisk och önskade att jag och Marianne bodde ihop igen. Försökte övertala henne att flytta till London men hon hävdar att det inte är hennes grej. Hon ska till Barca och ta bilder istället.




Norska kryddor. Väldigt exotiskt och svart, liksom.



Linné 2007. Lite Gnarls Barkley nästan.




Viglandsparken i Oslo. Konst?



Simon och jag springer in i en känd bloggare på Carib Kreol. Frågan är om den kände bloggaren fick klarhet i Kummies ursprung.



Yay för Japanska trender på Malmöfestivalen!!



Ytterligare en bild i Simons matsamling av arisk mat från skandinavien. Filip hävdar att Nogger hette Nigger på 30-talet.

Nu har vi varit runt i Skåne, sett Torson, Ale Stenar, blvit dränkta av tidvatten och Österlen, gått på stekarkräftskiva med kristallkronor i tält där en äldre kvinna raggade på Simon, haft möte med Michael om GTI, tolkat samtal med mormor  och umgåtts med kära Filip. Enligt Simon är jag och Filip hemskt lika i sättet. Mormor säger att Simon är som en indisk prins. Filip säger att han liknar David Batra. Natta säger att han liknar nån från american Idol som också är indier. Simon är inte indier.

Ikväll ska vi vidare till Oslo och träffa Mubb, sen till Sthlm och träffa Sonic, och sen tillbaks till Londres och försöka hitta ny lägenhet till mig.

Hej sålänge

En bild till Marianne, som får ses som den personliga ursäkten jag är skyldig för barnmatshatet.



(Att Filips överkropp blev med här var inte meningen, jag fick ingen bättre bild på goldenvalpen i bakgrunden...)

Marianne älskar Barnmat. Det gör hennes bror Max också. Jag har aldrig förstått hur en vuxen människa frivilligt köper kalops och potatis i en liten glasburk eller korvar och kött i tomatsås. Mariannes fascination för barnmat har alltid facinerat - och ibland gjort mig illa till mods.

Nu måste jag ge upp. Miguel hittade för några dagars sen petite danons på extrapris på tesco och ger mig en ny smak av denna barnyoghurt varje morgon. Det smakar mycket fetare och sötare än något jag smakat på åratal. Och det känns som om jag sitter på picnic i tosteberga igen och kan kräva hela världen av mamma innan hon ger mig den där stränga blicken. Det känns rysligt och bra på samma sätt. Känns det så när du äter barnmat, Marianne?

Igår hade mina rumskompisar uppvärmningsfest inför sin Berlinresa och jag kunde inte somna. Jag tog en halv sömnis och helt plötsligt kändes allting så enkelt, varm och mysigt. Helt ärligt har lyckoruset inte ännu forsvunnit helt, jag sitter och myser här i min stol. Underligt att de lägger in såna grejer...

För övrigt efterlyser jag någon som kan hjälpa mig med tips om hur svenska universitet fungerar, socialt sett. Maila till [email protected] om ni känner för att hjälpa till, det är väldigt uppskattat.