Ingrid

Idag flyttades jag från world team till business development. Och vi fick nytt kaffe, en espressomaskin. Tur att jag varit barista en gång i tiden och kan hjälpa till med att bränna allas mjölk.

Claire är i Moskva så jag kan koppla av i två dagar. Det är skönt.
Dasha ville själv åka dit och saknar moskva så mycket att hon sitter och spelar Dmitri Shostakovich hela dagen. Han är fantastisk och gör mig rädd för ryssen. Fast samtidigt vill jag liksom sätta på mig en pälsmössa och rita propagandakonst. (oroa dig inte Marianne, jag skojar bara)

Igår var jag hemma hos Matt för en förfest infor VICE's födelsedagsfest. Hans utsikt är så fin att hans inte känner sig hemma. När jag tog ett foto på det dök en ond ande upp över innerstan och jag förstod vad han menade. Ser ni också den?

Nu tänker jag slita mig från det fantastiskt inspirerande projektet jag leder och jobbar övertid för tills klockan tio varje kväll för att skriva lite. Annars spenderar jag min tid med att överse ett projekt på den engelska fjortis-sidan Bebo och svarar dagligen på sju gånger trettio kommentarer liknande denna:

Avril Lavigne?!?!?! WTF ARE YOU DOING!
Ok so this isnt really for scene kids, but you all know what a scene kid looks like with hair extensions and shit yeh
well remember the good old days wen avril looked kinda punky
WHAT THE FUCK is she doing now, pink skull mini skirts and hair extenions dyed pink
GIRL STOP BEING SUCH A SCENE HOPPER
anybody agree?

Det här med att vara business analyst är slitsamt. Jag har inte lust att jobba så mycket övertid. Inte nu när vi har ett så fint hus.

Det var fint att vara hemma, träffade alla glada vänner som ni kan se på fotot under plus André som jag inte träffat på en evighet. Men det var sinnessjukt kallt må jag säga.



Tillbaka i London är det varmare men mycket blötare. Tror jag börjar inse var de menar med att det regnar väldigt mycket här. Det häller ner på nätterna på mitt takfönster så det tar extra lång tid att sova fastän jag är utmattad och bara OMG LOL Green day is da bezt band in da would i mitt huvud.

Vi hade inflyttningsfest i helgen. Alla killar som är kära i Aimee kom plus några till. Eftersom vår bekantskapskrets mest består av datornördar blev det nintendoturnering på gamla supermario till klockan fem på morgonen och inte vidare mycket till houseparty. Eller jo, vår skotska bebo-utvecklare Duncan drack för mycket av kundsupport Russ' whiskeyklubbs-whiskey och spydde samt somnade i badkaret. Han stannade tills klockan fem dagen efter för att sitta i soffan med Aimee och titta på tv. Hon blir aldrig lämnad ifred.

Dagen efter följde jag Simon till stationen och tog de här bilderna på Homerton på vägen














Jag försökte övertyga Simon om att det är arbetarklassromantik men hans trångsysnta west end-hjärna kunde inte se det. Kanske har pizzabuden rätt när det vägrar åka ut hit på kvällarna.

Jag jobbar ihjäl mig och kan inte blogga, men jag kan ändå visa vad som försiggår på vårt tak. Igår kom några band och spelade, tror inte jag syns nånstans för jag var fast i ett möte under den största delen av spelningarna, men här är en video av hur det lät och såg ut:

http://www.channel4.com/player/v2/player.jsp?showId=10140#

Ikväll ska vi ha inflyttnignsfest. Om jag fortfarand eleve på måndag ska jag skriva på riktigt då.

Jono är oskyldig och hoppar ofta fallskärm. Han har aldrig kallat någon för cunt, och han fnissar bara lite blygsamt åt gayporrbilder på jobbet.



Aimeé är het och anledningen till att tre fjädedelar av kontoret kommer dyka upp på vår inflyttingsfest. Hon är den blekaste människan jag någonsin träffat och ser ut som en illustration ur i en irländsk folksaga. Hon pratar inte franska men lyssnar på väldigt hård musik.



Första kvällen fungerade bara Aimeés lilla TV. Det såg ännu dummare ut i verligheten.




Mitt vita klosterrum




En soffa att bli kär i. Vi får plats alla tre i den utan att få en pinsam "kan jag verkligen ha mitt huvud här"-känsla.

Än sålänge har Homerton betett sig bra mot oss. Första kvällen vi kom var det ett slagsmål utanför vårt hus som hindrade oss från att gå in ett tag, men sålänge man håller sig på sin kant händer inget. Jag har en kompis i hooden. Han är tolv år och har en cykel. Han eskorterar mig längt vägen från bussen när vi ses. Ungdomarna som hoppat av skolan här är väldigt uttråkade.

Ikväll ska jag se Devendra Banhart och få min freak folk-dos för året. Jag har redan börjat tjuvstarta genom Devendras klippdocka på www.devendrabanhart.com

Vilken Devendra föredrar ni? Jag är svag för kostymnissen, och ser mig själv som den mindre påklädde Devendra på den bilden. Han är trots allt otroligt stilig, till och med i klänning.