Bergman borta
På 43 Forburg road ska vi sörja.
Daniel är sofistikerad och Siobhan vill fira och sörja som en svenska.
Så vi ska ladda hem den oklippta versionen av Fanny och Alexander och gå runt och vara svårmodiga.
Den är ju trots allt bra.
Bitches and hoes...
...i ett lesbiskt paradis.
Igar foljde jag och Simon med min van Miguel och hans pojkvan till en gayklubb i Soho. Forst trodde jag att vi hade kommit till en vanlig hiphopklubb med massa sleaziga killar och epileptiskt dansande tjejer som gar ner pa alla fyra 'shakin their ass'... men sen sag jag att alla pimps med dizzee rascal-hoodies hade brost.
Jag och Simon fick nastan stryk av den kvinnliga dorrvakten nar hon kom pa oss med att roka inomhus. Da kom Miguel och raddade oss med en hand i vadret, laspandes "Honey, I know Effa - if It's between you and us you're out, LOVE!". Han nar mig till brostet. Han pojkvan ar engelsk och valdigt charmig. Vi fick stanna pa klubben, men mitt sushibegar jagade ut mig och Simon anda.
Sushin har ar underbar. Och billig.
Pank i danskegröten
Jag har sju pund, en lunchlåda med couscous och en gratisbiljett till Amy Winehouse imorgonkväll.
Mitt kort har inte kommit på posten hit, och min kod har inte kommit fram till pappa.
Det gnäller ur in mun. Jag kommer inte ha råd att åka hem från spelningen och måste ge bort min biljett.
Danske bank suger. Jag tyckte det var kul att ha en bank som heter danske bank ändå tills jag insåg hur danska de verkligen är. Segare än stärkelsegröt. Jäkla danskar. Och varför måste London vara så sinnessjutk dyrt?
Ringde just och gnällgrät på mamma för att jag inte har råd att äta. Förlåt mamma.
Mitt kort har inte kommit på posten hit, och min kod har inte kommit fram till pappa.
Det gnäller ur in mun. Jag kommer inte ha råd att åka hem från spelningen och måste ge bort min biljett.
Danske bank suger. Jag tyckte det var kul att ha en bank som heter danske bank ändå tills jag insåg hur danska de verkligen är. Segare än stärkelsegröt. Jäkla danskar. Och varför måste London vara så sinnessjutk dyrt?
Ringde just och gnällgrät på mamma för att jag inte har råd att äta. Förlåt mamma.
Creme de la creme av de som aldrig fick ligga
I och med att Last.fm just blev uppköpt för ett antal miljoner blir vi på kontoret exponerade för Londons webb 2.0-grädda mer än vad som är hälsosamt.
På en branschfest i torsdags träffade jag en man som tydligen kände min kollega Matt. Han såg ut som Serge Gainsbourg och var väldigt rik. Han hade med sig en vän som såg aningen mer närdig ut och var ännu rikare. De bjöd in oss till en fest i Soho som bara var för "The Creme de la creme of the London webb 2.0 people". Jag hann säga "Hello nice to meet you, my name is Ingrid and I work with Matt" inna han ropade "Are you from Malmoe? Your dialect completely tells it. My ex was from Stockholm but they're so fucking stuck up, I prefer you people from the south".
Nästan rätt. Jag var smått chockad över hur en mening på engelska kan berätta var i Sverige jag kommer ifrån, här har jag gåt runt och inbillat mig att folk inte kan höra att jag kommer från Sverige ens. Av ren nyfikenhet följde jag med Matt till festen. Vi tog en taxi till Chinatown (jag är fortfarande pank och de andra betalar för mig tills "Spencer gives you a decent salary") och hamnade på en takvåning med utsikt över Leicester Square. I vardagsrummet fanns en jacuzzi och en neonskylt med texten "There is nothing to fear but fear itself". På taket fanns beanie bags i canvas och ytterligare en Jacuzzi, tillsammans med takfönster så att man såg folk duscha på våningen under om man tittade ner i golvet. En kille gick till McDonalds och köpte femtio hamburgare som han delade ut till folk. Det fanns jelly-kuber i olika fruktsmaker i varenda vrå av lägenheten. Alla tjejerna förutom mig och Hannah hade pyttesmå fotomodellbröst med ännu mindre bikinis på sig. Och allt var gratis. Tydligen ägde skådisen Alan Cumming lägenheten men jag träffade inte honom. Istället var festen full med engelska webbmiljonärer, de som utan social kompetens, charm eller något slags utseende, nu har flockar av snygga tjejer omkring sig. Den klassiska nördarnas revansch alltså. Med undantaget att de här killarna var omåttligt rika och knappt kunde föra en normal konversation utan att försöka bevisa nåt. Jag slår vad om att sju av tio var mobbade i skolan.
Allt var väldigt tacky och inbäddat i pengar (hur många mulitmiljonärer bjuder sina gäster på omättliga mängder av... McDonalds?) och när jag skulle gå fick jag allas visitkort. Ett av dem var gjort av chokladdoftande papper.
Intressant upplevelse iallafall.
Nu ska jag väcka Simon och sen ska vi göra picnic och åka upp till Hampstead heath. Vi var på en fantastisk gayklubb igår som jag kommer tvinga alla mina besökare (om ni nånsin kommer till London?) att gå på.
Snart kommer vi till Sverige. Det ska bli kul.
Rent samvete för 29 kronor?
Vem som än sagt att det är billigt att flyga till London ljuger. Jag bokade mitt flyg igår, och det landade på 1882 kronor. Det biligatste alternativet visade sig blir sas och heathrow (Ryanar glömmer alltid att lägga till att man får betala 40 pund för att komma till och från Stansted. Och flyger man från Gatwick måste man vara där fyra timmar i förväg om man inte vill försöka muta tillbaka sin biljett med tårar och komplimanger till flygplatspersonalen. Luton är lika värdelöst.).
När jag skulle betala kunde jag klicka i en ruta "Reduce my carbon footprint" för 29 kronor. Jag undrar hur detta går till? Jag klickade i nrutan av ren nyfikenhet, men hur bidrar 29 kronor till att mitt carbon footprint minskar? Att ta tåget vore väl säkerligen en bättre lösning isåfall.
Hur som helst släpper tydligen en ko mer koldioxid per dag genom sitt idisslande än en jeep gör per timme. Man håller på att forska för fullt i hur man ska få kor att rapa mindre, och grönt är det nya svart i London just nu. Jag ska nog bidra med min gröna trendighet genom att köpa en cykel.
När jag skulle betala kunde jag klicka i en ruta "Reduce my carbon footprint" för 29 kronor. Jag undrar hur detta går till? Jag klickade i nrutan av ren nyfikenhet, men hur bidrar 29 kronor till att mitt carbon footprint minskar? Att ta tåget vore väl säkerligen en bättre lösning isåfall.
Hur som helst släpper tydligen en ko mer koldioxid per dag genom sitt idisslande än en jeep gör per timme. Man håller på att forska för fullt i hur man ska få kor att rapa mindre, och grönt är det nya svart i London just nu. Jag ska nog bidra med min gröna trendighet genom att köpa en cykel.
is it because i'm black?
Jag har blivit kallad rasist fem gånger sen jag kom till London. Det är rekord (har bara hänt en gång innan när Marianne kallade mig för det på en engelskalektion för en eivghet sen, men så är ju också Marianne hemskt känslig)
Så vad har hänt med mig?
Igår när jag satt på bussen på väg hem från jobbet blev jag så trött på att bli kallad rasist att jag hoppade av tre busshållplatser för tidigt. Det vanligaste scenariot är: En kille sätter sig i sätet framför mig och stirrar mig rakt i ögonen. Jag svara inte på tiltal, erller ger en avvisande blick och pekar på mina hörlurar - "I can't hear you". Jag orkar inte bli uppraggad. Han fortsätter prata och rycker min tidning ifrån mig. Jag säger fuck off, han säger - is it because im black?
Detta raggingsknep är kanske vanligt hemma också utanför Bromölla men för mig är det nytt. Siobhan har tydligen fallit för det flera gånger. Simons mamma tycker det är jätteroligt att jag råkar ut för det hela tiden. Hon säger att jag har kaninögon som bidrar till att det händer så ofta. Kaniniögon är såvitt jag vet typiskt kända som röda, men jag försökte ta det som en komplimang.
Varför finns inte osthyvlar i London? Om någon har en över får ni gärna skicka. Jag förstår inte hur Londons alla nio miljoner människor kan nöja sig med att skära upp osten från sidan med en kniv. Jag ska rulla mig i skivad ost när jag kommer hem.
Så vad har hänt med mig?
Igår när jag satt på bussen på väg hem från jobbet blev jag så trött på att bli kallad rasist att jag hoppade av tre busshållplatser för tidigt. Det vanligaste scenariot är: En kille sätter sig i sätet framför mig och stirrar mig rakt i ögonen. Jag svara inte på tiltal, erller ger en avvisande blick och pekar på mina hörlurar - "I can't hear you". Jag orkar inte bli uppraggad. Han fortsätter prata och rycker min tidning ifrån mig. Jag säger fuck off, han säger - is it because im black?
Detta raggingsknep är kanske vanligt hemma också utanför Bromölla men för mig är det nytt. Siobhan har tydligen fallit för det flera gånger. Simons mamma tycker det är jätteroligt att jag råkar ut för det hela tiden. Hon säger att jag har kaninögon som bidrar till att det händer så ofta. Kaniniögon är såvitt jag vet typiskt kända som röda, men jag försökte ta det som en komplimang.
Varför finns inte osthyvlar i London? Om någon har en över får ni gärna skicka. Jag förstår inte hur Londons alla nio miljoner människor kan nöja sig med att skära upp osten från sidan med en kniv. Jag ska rulla mig i skivad ost när jag kommer hem.
Semester!
Fick idag besked om att jag ska få två veckors semester i början av Augusti!
Jag och Simon ska ta vårt pick och pack och resa runt lite i Sverige. Bland annat ska jag lära honom äta sill och hur man överlever en ångestfylld kväll på lorden. Han har mumlat en massa om Stockholm, så måste antagligen en runda uppåt norrland också.
Återigen har mitt bankkort gårr sönder. Hur mycket jag än älskar dansksvenska grejer och att ha en bank som heter danskebank börjar min plänbok sucka lite väl högt. Men nu ska jag ju få löneförhöjning.
I helgen var vi ute med Ricky och Adam i Putney. Adam är Simons svenskiranska vän som pluggar på oxford och pratar så bra svenska att man direkt hör att han inte kommer från Sverige. Han kallar Leeds för "summercamp" och blir generad åt mig när Ricky på sitt vanliga manér skriker "you cunt" för att jag påstår att Henry fortfarande är en bra spelare. Jag har nog aldrig träffat någon som säger cunt lika ofta som Ricky. Alla andra engelsmän verkar överrens om att det är det fulaste ordet någonsin, på alla språk som finns. Ricky behandlar det som en godisbit.
Någon slängde hårt godis i huvudet på mig från ett tak i Camden i fredags. Det gjorde så ont att jag började gråta och skrika Rickys favoritord. Tur att tjejerna som slänge den i huvudet på mig inte hörde det. Engelska tjejer är starka. Och de slåss jättegärna. De hade säkert nitat både mig och Simon.
Hetast i London just nu är förresten Hadouken! som går att lyssna på här: http://www.lastfm.se/music/Hadouken%21?q=hadouken%21
De är jättepopulära bland folk med fågelbensjeans och tjejer med legofrisyrer. Och deras texter handlar om hur patetiska folk i fågelbensjeans och legofrisyrer är.
Jag och Simon ska ta vårt pick och pack och resa runt lite i Sverige. Bland annat ska jag lära honom äta sill och hur man överlever en ångestfylld kväll på lorden. Han har mumlat en massa om Stockholm, så måste antagligen en runda uppåt norrland också.
Återigen har mitt bankkort gårr sönder. Hur mycket jag än älskar dansksvenska grejer och att ha en bank som heter danskebank börjar min plänbok sucka lite väl högt. Men nu ska jag ju få löneförhöjning.
I helgen var vi ute med Ricky och Adam i Putney. Adam är Simons svenskiranska vän som pluggar på oxford och pratar så bra svenska att man direkt hör att han inte kommer från Sverige. Han kallar Leeds för "summercamp" och blir generad åt mig när Ricky på sitt vanliga manér skriker "you cunt" för att jag påstår att Henry fortfarande är en bra spelare. Jag har nog aldrig träffat någon som säger cunt lika ofta som Ricky. Alla andra engelsmän verkar överrens om att det är det fulaste ordet någonsin, på alla språk som finns. Ricky behandlar det som en godisbit.
Någon slängde hårt godis i huvudet på mig från ett tak i Camden i fredags. Det gjorde så ont att jag började gråta och skrika Rickys favoritord. Tur att tjejerna som slänge den i huvudet på mig inte hörde det. Engelska tjejer är starka. Och de slåss jättegärna. De hade säkert nitat både mig och Simon.
Hetast i London just nu är förresten Hadouken! som går att lyssna på här: http://www.lastfm.se/music/Hadouken%21?q=hadouken%21
De är jättepopulära bland folk med fågelbensjeans och tjejer med legofrisyrer. Och deras texter handlar om hur patetiska folk i fågelbensjeans och legofrisyrer är.
Tre månader på Last.fm
Nu har det gått tre månader sen jag började jobba på Last.fm. Nedan följer lite minnsevärda bilder. Min tappa-inte-bort-din-kamera-eller-tillbehör-till-den-förmåga är obefintlig så jag har återigen inga bilder. Kameran fuingerar men överföringskabeln är mysitiskt försvunnen bland alla kablar i musikrummet jag just flyttade ut från.
Chris följde med ut igår. Det var Feilx Tillermanns sista kväll på last.fm och vi var alla lite tårfyllda (Felix började veckan innan mig och ska hem till Tyskland för att plugga nu). Felix är den enda som lyckats slå vår rödhårige mulitmiljonär RJ i armbrytning. Han har alltid röda kinder och ser väldigt blygt tysk ut.
Chris stormtrivdes och var superimponerad av allt - ständigt gapandes "that's so rad!!" "awesome!" "freakin awesome". När Stefan kom min med en kille som var och hälsade på från Saddle Creek skrek Chris "I adore your work" över halva puben. Han pratade mer med mina chefer än jag själv vågar göra, med det där charmigat amerikanska "man, you're so awesome, you're heroes over there!" i mungipan. Amerikaner tar för sig sinnessjukt mycket. Det ska bli spännande att se hur Chris klarar sig när han följer med mig och SImon till klubbarna i Shoreditch nu i helgen. Ska posers med fågelbensjeans och legofrisyrer låta sig charmas?
Jag fick nu reda på att jag kommit in på alla kurser i Leeds men att jag kommer få problem med att skaffa boende eftersom jag är så sen på det. Samtidigt hade jag ett samtal med Claire idag om min framtid på Last.fm och tydligen kan jag vänta mig ett säkrat jobb och dramatisk löneförhöjning om jag stannar. Usch vad svårt det blir att bestämma sig nu. Claire tycker att jag ska vänta tills nästa år med universitet, och då försöka med Cambridge, Oxford, LSE och de andra toppuniversiteten här. Men det är ju lätt för en före detta harvardstudent att säga att jag säkert kommer in där. Särskilt som hon just nu försöker få mig att stanna här ett år.
London är skitkallt. Vart har sommaren tagit vägen?
Kontoret i neonljus
Första grillfesten med Last.fm.
Första kvällen med klänningar och peruker på Last.fm
Bilder...test för Last.fm-research
Svenska poeter
Goda nyheter!
Jag fick just reda på att jag kommit in på Politics och European Studies i Leeds. Så nu blir det att fira, fira och fira. Kanske. Om jag bestämmer mig för att sticka dit.
I fredags kväll, på väg till puben, sprang jag och Simon in i Chris. Ganska konstigt, av alla nio miljoner eller vad det är som bor här.
Jag vakande lite bakis och mådde sådär, men sen läste jag Patriks blogg (www.pudding.blogg.se) och mådde genast bra av att inte bfeinna mig hemma på Killebom.
Sen gick jag och Simon och köpte sjuttiotalsjeans till mig som slutar ovanför naveln, är jätteetajta och har väldigt utställda ben. Ifall någon vill veta vad som gäller i London (kanske redan gäller hemma...vad vet jag?) och sen med de nya sjuttiotalsjeansen låg vi i parken och lyssnade på Cornelis Wreesvijk, Håkan Hellström och Jacob Hellman. Jag försökte översätta i samma takt som texterna vilket gick bra till vi kom till Jacob Hellman, då jag tvingades erkänna att Jacobs texter är för djupa för att jag ska kunna haspla upp i englesk version dem på tre sekunder. Kanske är big headed att påstå att man kan göra det med Cornelis texter... Simon skrattade hur som helt bara åt det mesta.
Nu ska jag fixa med lite texter som Michael just skickade. Grand tour italia finns snart i en tidningskiosk nära dig!
Jag fick just reda på att jag kommit in på Politics och European Studies i Leeds. Så nu blir det att fira, fira och fira. Kanske. Om jag bestämmer mig för att sticka dit.
I fredags kväll, på väg till puben, sprang jag och Simon in i Chris. Ganska konstigt, av alla nio miljoner eller vad det är som bor här.
Jag vakande lite bakis och mådde sådär, men sen läste jag Patriks blogg (www.pudding.blogg.se) och mådde genast bra av att inte bfeinna mig hemma på Killebom.
Sen gick jag och Simon och köpte sjuttiotalsjeans till mig som slutar ovanför naveln, är jätteetajta och har väldigt utställda ben. Ifall någon vill veta vad som gäller i London (kanske redan gäller hemma...vad vet jag?) och sen med de nya sjuttiotalsjeansen låg vi i parken och lyssnade på Cornelis Wreesvijk, Håkan Hellström och Jacob Hellman. Jag försökte översätta i samma takt som texterna vilket gick bra till vi kom till Jacob Hellman, då jag tvingades erkänna att Jacobs texter är för djupa för att jag ska kunna haspla upp i englesk version dem på tre sekunder. Kanske är big headed att påstå att man kan göra det med Cornelis texter... Simon skrattade hur som helt bara åt det mesta.
Nu ska jag fixa med lite texter som Michael just skickade. Grand tour italia finns snart i en tidningskiosk nära dig!
Critical mass
Den sista fredagen i varje månaden cyklar critical mass genom London. Det är ett par hundra cyklister som protesterar mot biltrafiken i stan genom att cykla kaxigt långsamt genom de mest trafikerade delarna av stan, oilka rutter varje gång, med sambamusik och visslor. Min buss blev en halvtimme försenad på grund av detta i fredags men det var underbart att se alla lyckliga cyklister stå och kasta sina cyklar upp och ner på containrar som små apor. Till musik. Med visslor i munnen. Om jag stannar här ska jag vara med varje fredag. När jag skaffat cykel.
Jag har ont i magen för jag åt bara en Halloumisallad till lunch. Varför gör de aldrig sallader man kan bli mätt på? Och varför måste de kosta fem pund trots att man inte blir mätt?
Tina skickade mig ett mail innan och frågade pm jag hade överlevt terrorn. Jag har inte kollat på tv sista dagarna och reser inte genom centrala stan längre så jag hade helt missat att det varit nya misslyckade attacker. Alla är så vana vid det här att ingen bryr sig, ingen pratar om det. Såvida man inte driver om det. Mina rumskompisar har gått med i grupper på internet i stil med "I survived the tiger tiger attack" (tiger tiger är nattklubben som skulle sprängas) och planerar dagar nästa är för att hedra de som hade kunnat bli offer. De funderar på att slå ihop det med 7/7-dagen. Jag tycker det är lite smått rått för min smak. Men när jag minns studenterna på Hestons universitet i San Diego som försvarade att campuspolisen hade elchockat en kille medvetslös, för att han hade skrikit "fuck your patriot act!" föredrar jag rå humor.
På tal om San Diego så har Chris, Hestons rumskompis, precis kommit till London. Han ska vara här en månad för att turnera med en tjej som han spelar gitarr åt. Det ska bli kul att träffa honom.
Simon har hållit stöttande sessioner för mig när jag får arga återfall och vill hugga huvudet av Heston med en yxa från London. De återfallen blir färre och färre, som tur är. Simon är min skyddande ängel.
Jag hade tagiot en massa bilder men såklart tappat bort min överföringskabel nu när jag väl har en kamera. Så i väntan på en ny får det bli färglösa inlägg.
Puss på er.
Jag har ont i magen för jag åt bara en Halloumisallad till lunch. Varför gör de aldrig sallader man kan bli mätt på? Och varför måste de kosta fem pund trots att man inte blir mätt?
Tina skickade mig ett mail innan och frågade pm jag hade överlevt terrorn. Jag har inte kollat på tv sista dagarna och reser inte genom centrala stan längre så jag hade helt missat att det varit nya misslyckade attacker. Alla är så vana vid det här att ingen bryr sig, ingen pratar om det. Såvida man inte driver om det. Mina rumskompisar har gått med i grupper på internet i stil med "I survived the tiger tiger attack" (tiger tiger är nattklubben som skulle sprängas) och planerar dagar nästa är för att hedra de som hade kunnat bli offer. De funderar på att slå ihop det med 7/7-dagen. Jag tycker det är lite smått rått för min smak. Men när jag minns studenterna på Hestons universitet i San Diego som försvarade att campuspolisen hade elchockat en kille medvetslös, för att han hade skrikit "fuck your patriot act!" föredrar jag rå humor.
På tal om San Diego så har Chris, Hestons rumskompis, precis kommit till London. Han ska vara här en månad för att turnera med en tjej som han spelar gitarr åt. Det ska bli kul att träffa honom.
Simon har hållit stöttande sessioner för mig när jag får arga återfall och vill hugga huvudet av Heston med en yxa från London. De återfallen blir färre och färre, som tur är. Simon är min skyddande ängel.
Jag hade tagiot en massa bilder men såklart tappat bort min överföringskabel nu när jag väl har en kamera. Så i väntan på en ny får det bli färglösa inlägg.
Puss på er.
Cheesy
Jag är sen med detta och det är kliché...
Men det är underbar konst.
Och vi har en hel bok med såna här hemma. Och ingen på jobbet förstår dem så jag behöver dela det med nån.
För övrigt verkar det som, är inte helt säker, att jag kommit in på european studies i Leeds. Fukt, regn egn och disco, någon?
Hoxton heroes
Jag och Greg kom aldrig iväg till Frankrike.
Åkte hemifrån klockan tre på morgonen till skabbiga Kings Cross bara för att komma fram till Luton och höra att vårt plan gick dagen innan. Så Greg och jag bersämde oss för att stunta i det hela eftersom 150 pund för en flygbiljett är halva min hyra och mer än jag har råd med.
Tog istället tunnelbanan hem till Simon och dagade med honom hela dan. i kollade på sex avsnitt av Nathan Barley. De handlar om hipsters och andra idioter i Shoreditch där jag jobbar. Hipsters här ar ganska pantade.
http://www.youtube.com/watch?v=twBfizoviBg
Sen åkte vi till Brick Lane igår för att dega och prova fler hattar. Marknaderna här är helt fantastiska. Vi hamnade på min favoritbar i Hoxton efteråt och Simon berättade om sina släktingar i New York. En big mama som bor där hade gjort en "feta franska kvinnor och män från Ghana" och åkt till afrika för att hitta sig en man. Hon var extremt stor och inte särskitl vacker, och kunde därför inte få någon man i USA. Hur som helst tänkte hon att ett green card kunde locka någon fattig långväga släkting att gifta sig med henne. Men afrikanska trägolv är inte gjora för 150-kiloskvinnor, och hon trillade genom golvet i den första stugan hon kom till. Hon åkte hem utan man men med en bruten fot. (Simon säger att de är hemska människor som var taskiga mot hans homosexuella kusin så jag får skratta åt det). Jag tyckte det var så kul att jag satte min Staropramen i halsen.
Nu ska jagt sluta skolka från jobbet och fira att jag fick 50 £ löneförhöjning idag. Yes! Nu behöver jag bara 20 £ varje månad till för att kunna betala hyran...
Åkte hemifrån klockan tre på morgonen till skabbiga Kings Cross bara för att komma fram till Luton och höra att vårt plan gick dagen innan. Så Greg och jag bersämde oss för att stunta i det hela eftersom 150 pund för en flygbiljett är halva min hyra och mer än jag har råd med.
Tog istället tunnelbanan hem till Simon och dagade med honom hela dan. i kollade på sex avsnitt av Nathan Barley. De handlar om hipsters och andra idioter i Shoreditch där jag jobbar. Hipsters här ar ganska pantade.
http://www.youtube.com/watch?v=twBfizoviBg
Sen åkte vi till Brick Lane igår för att dega och prova fler hattar. Marknaderna här är helt fantastiska. Vi hamnade på min favoritbar i Hoxton efteråt och Simon berättade om sina släktingar i New York. En big mama som bor där hade gjort en "feta franska kvinnor och män från Ghana" och åkt till afrika för att hitta sig en man. Hon var extremt stor och inte särskitl vacker, och kunde därför inte få någon man i USA. Hur som helst tänkte hon att ett green card kunde locka någon fattig långväga släkting att gifta sig med henne. Men afrikanska trägolv är inte gjora för 150-kiloskvinnor, och hon trillade genom golvet i den första stugan hon kom till. Hon åkte hem utan man men med en bruten fot. (Simon säger att de är hemska människor som var taskiga mot hans homosexuella kusin så jag får skratta åt det). Jag tyckte det var så kul att jag satte min Staropramen i halsen.
Nu ska jagt sluta skolka från jobbet och fira att jag fick 50 £ löneförhöjning idag. Yes! Nu behöver jag bara 20 £ varje månad till för att kunna betala hyran...
