Ingrid

Jag har blivit kallad rasist fem gånger sen jag kom till London. Det är rekord (har bara hänt en gång innan när Marianne kallade mig för det på en engelskalektion för en eivghet sen, men så är ju också Marianne hemskt känslig)

Så vad har hänt med mig?


Igår när jag satt på bussen på väg hem från jobbet blev jag så trött på att bli kallad rasist att jag hoppade av tre busshållplatser för tidigt. Det vanligaste scenariot är: En kille sätter sig i sätet framför mig och stirrar mig rakt i ögonen. Jag svara inte på tiltal, erller ger en avvisande blick och pekar på mina hörlurar - "I can't hear you". Jag orkar inte bli uppraggad. Han fortsätter prata och rycker min tidning ifrån mig. Jag säger fuck off, han säger - is it because im black?

Detta raggingsknep är kanske vanligt hemma också utanför Bromölla men för mig är det nytt. Siobhan har tydligen fallit för det flera gånger. Simons mamma tycker det är jätteroligt att jag råkar ut för det hela tiden. Hon säger att jag har kaninögon som bidrar till att det händer så ofta. Kaniniögon är såvitt jag vet typiskt kända som röda, men jag försökte ta det som en komplimang.

Varför finns inte osthyvlar i London? Om någon har en över får ni gärna skicka. Jag förstår inte hur Londons alla nio miljoner människor kan nöja sig med att skära upp osten från sidan med en kniv. Jag ska rulla mig i skivad ost när jag kommer hem.