Ingrid

Igår såg jag ett program om ett par som åkte ut i på landet och jagade och plockade svamp. De bodde i en liten stuga mitt ute i ödemarken. Då sa jag till Simon att jag ville min hugga min egen ved och började gråta.
I London finns det ingen svamp att plocka. Och hade det funnits det så hade man nog behövt svamplicens för att få plocka den, som i Milano.

När jag bodde på Edgware Road brukade jag gå till Hyde Park och mata ekorrarna där. Men sen bet en mig i tummen och jag blev paranoid och trodde jag skulle få rabies. Den senaste veckan har jag berättat för minst fyra personer vilken färg vår traktor där hemma har. Det är nånting skumt med det här.

Hur som helst. Husletandet fortsätter. Igår var vi på ett ställe med extremt hög hyra som vanligt -  £ 700 per rum (10, 500 per månad) och en läskig landlord. Han berättade att han snällt inkluderar en städerska tre dagar i veckan - som råkar vara en av hans bästa vänner, och vi får allt passa oss så att vi inte gör något som vi inte ska, för då ser hon det! Det fanns ingen möjlighet att tacka nej till den här "välvilliga" hushjälpen.  Han lyckades också berätta att han vräkt sina tidigare hyresgäster eftersom städerskan sett att de rökt spliff i ett rum.

Hur omöjligt ska det vara att hitta vettingt boende i den här stan??