Que?



Även om facebooks svenska översättning är mindre katastrofal är den man ser på myspace, kan såna här guldklimpar dyka upp ibland.

"(1) infödd
En av din kompis har en krossa på du"

Någon som har en aning om vad det ska vara?

Snipp, snapp, snut ...

Om fem dagar slutar jag på Last.fm. Det känns sjukt trist faktiskt. Insåg inte förrän nu i veckan att jag antagligen inte kommer träffa de jag jobbat med vidare mycket framöver. Att lämna London blir också sorgligt, men ett långt sommarlov hemma i Skåne och två månaders tågluffande är ett helt okej byte antar jag. Och hur mysigt det än är att bo hemma hos Simon och hans föräldrar i deras fina Fulham-hus med tesco över gatan som bara säljer organisk mat och stavar allt kött på franska, saknar jag ett egent kök. Simons mamma är helnyttig och de har ett kylskåp av samma storlek som en minibar för att alltid äta färsk mat... antar jag. Det är även renare än mammas kök, och alla kryddor, inklusive salt och peppar, förvaras nere i källaren. Det är med andra ord inget bra klimat för att laga någon av den fettstinna maten jag lagar, särskilt inte när jag alltid lyckas använda deras finaste honung till fel saker och sätter den där antika grytan som inte tål eld på spisen... och så vidare. Jag har gjort en full reträtt från köket och mina fingrar håller på att bli tokiga av längtan att få laga alla curries i kokboken Simon gav mig i födelsedagspresent. Jag har redan förberettt så att Martin J har lovat att laga curry med mig i sommar, och Tina som jobbar på Culinar har lovat att sno hem alla obskyra örter som krävs.
Gullregsnvägen 105 C kommer att lukta som Bradistan när jag är klar.

Så nu har jag tre veckor kvar att göra saker i London som jag ännu inte hunnit. Om ni vill att jag ska köpa hem nåt för sista gången (typ Mariannes hårspray från Toni&Guy) så är det bra att hojta till nu.

Det jag framförallt ska göra sista tiden är att gå till kyrkogårdar. De har helt fantastiska kyrkogårdar här. West Brompton var jag på för nån vecka sen, och en excentrisk dam ska guida mig genom Highgate nästa vecka. BIlder från West Brompton finns på min flickr: http://www.flickr.com/photos/8637650@N02/

image134

Londons nya idiotiska, feta, konservative borgmästare.



Ja, jag skäms för att jag inte röstade.

Konst

image133

Varje morgon står de här CSI-liknande figurerna på gräsmattan i Hoxton square. Första gången jag sömnigt snubblade in i dem tog det mig en minut att inse att de var av plast och att inget läskigt hade hänt. De har flyttats ut på gräsmattan där varje morgon i ungefär en vecka nu.

Igår kväll fanns en liknande installation utanför puben 200 meter bort, fast med ett vitt tält i mitten och polismän som faktiskt rörde på sig. Det tog en hel dag för mig att inse att någon faktiskt blivit ihjälstucken och att det inte var konst.

Nästa vecka ska Martins vännina Anna Magnusson flytta in i mitt rum och jag ska tillbaka till västra London, så pappa behöver inte oroa sig för vita tält och gräsmattor, men vår brevbärare kan nog bli lite bekymrad över posten.
Nu när våren kommer är tillochmed de höga betonghusen i Hackney Central vackra. Näktergalerna kvittrar och Homerton känns som den finaste platsen i världen med sina slitna gator och rostiga bilar.

Ikväll är Dashas sista kväll på puben innan Moskva och dagen i ära har jag och Tim satt upp ett vad om pilkastning. Den av oss som förlorar matchen på pubens darttavla måste skrobbla 3 skivor med Good Charlotte till sitt Last.fm-konto. Det stod mellan dem, UB40 och Simply red, men vi kom fram till att Good Charlotte var det hårdaste straffet. Jag har redan lite ont i magen.

Diskriminering

För en vecka sen fick jag skäll på jobbet för att diskriminera mot svenskar som inte är från Skåne. Det är sjukt komiskt. Min chef verkar ha förväxlat Skåne med Baskien, och jag fick lära mig att man inte ska säga till överordnade amerikaner att 'se det roliga i det hela' när de tror att man kan få dem stämda. Jag fnissar fortfarande lite åt det i smyg dock.

Min favorit på jobbet, Dasha, ska åka tillbaka till Mosva om en vecka för gott. Sen ska hon gifta sig. Hon sa att jag måste komma på bröllpet, som enligt hennes beskrivning består av väldigt mycket vodka, väldigt lite kyrka och en sallad med allt gammalt man hittar i kylen som hon kallar "Russian Salad". Ska bli intressant.

Schlagern invaderar Last.fm

image132


Jag trodde jag skulle slipppa schlagern-orgien genom att flytta från Sverige men icke! När jag imorse surfade in på Last.fm låg Linda Bengtzing på femte plats bland de mest hypade artisterna i hela vår databas. Inte bara den svenska, utan den internationella databasen. Det finns alltså bara fyra band som klättrat våra listorna snabbare där här veckan är Linda. Hur gick det till??

Sista dagen på jobbet innan nio dagars semster har mest handlat om festivaler. Skönt att slipppa det formella i business development för ett tag.

Imorgon ska jag påskfira Simon (han fyllde år igår) med att introducera honom till påskäggsmålning. Jag letade runt i hela soho för färg som passar ägg, engelsmännen vet ingenting om påskfirande!
Igår var jag med honom och hans förläldrar på the blue elephant i fulham och åt lyxigt thailändskt, mycket delikat och hett.
De hade en champagnesort för £4000/flaska på menyn. Folk i västra London beter sig smaklöst rikt ibland.

När jag kommer hem ska jag lära Sorro måla ägg också, han ska bo hos mig hela veckan eftersom mamma är i Spanien. En annan anledning att längta hem.

Glad påsk allihopa.
image131


Kommunistsverige och Kina

Läste just en artikel om svensk musikexport på DN.se och såg detta roliga citat angående varför svensk musik är populär i Kina:

- På mässan i Kanton sa chefen där till mig "vi vill arbeta med svensk musik för Sverige är vår vän, vi har aldrig krigat och ni är fortfarande kommunister och inte medlemmar i Nato. Snälla hjälp oss att hålla amerikansk musik utanför våra gränser", berättar Anders Hjelmtorp, vd på Export Music Sweden.

Gaoxing, vår kinesiska musikjournalist på Last.fm, blev såklart snabbt offer för mina frågor om hur kineser ser på Sveriges politiska profil. Och hon bekräftade att de flesta ser Sverige och resten av Skandinavien som den sista kommunistutposten i Europa. Och de som är mer pålästa ser ändå musiken som en gyllene medelväg, västerländsk kultur inpackad i socialistisk export.
Den kinesiska regeringen gillar bilden av svenskar som kommunister, och fortsätter att hjälpa fesivaler som NOTCH att föra in mer skandinavisk kultur i Kina. Dessutom är den mesta musiken från Sverige på engelska, vilket konkurrerar ut många andra europeiska länders export.
När vi misslyckas med att bibehålla den svenska modellen inom politiken, kanske vi lyckats med den inom musiken istället?

image130

Vem i hela världen lyssnar på basshunter?

Jag frågar mig detta ibland.

Svaret kom till mig idag, då jag snubblade över denna texten på Basshunters officiella Bebo-sida (fjortiscommunity á la lunarstorm i England).
Han är den 17de mest populära artisten på bebo (med 40 miljoner användare).

The European smash-hit sensation, number 1 in 8 countries; "Boten Anna" is finally here and set to take the UK by storm!

Re-worked with an English vocal version ?Now You?re Gone? is the debut from the UK?s hottest new label Hard2Beat Records, set to become a major music force over the forthcoming months.

DJ and Cyber Geek Jonas Altberg, aka Basshunter, wrote the European hit in his bedroom. The track, about his love for a girl he met on the internet, captured the hearts of Sweden and it went on to become an instant online phenomenon. It smashed its way to the top of the charts across Scandinavia and within weeks he had become their biggest debut selling artist ever!



Artiga engelsmän

Ibland får jag prestationsångest över vad jag ska skriva i mina mail till kontoret när jag sjukanmäler mig.

Anledningen - fick just detta mailet av en som försovit sig:

Dear Fine Sirs,

It will astonish you to hear that the reason for my tardiness is neither illness, nor a deficiency of the ear that has caused me to oversleep, but a bothersome sequence of inexplicable technological mayhems that has resulted in my alarm simply failing to sound altogether on this fateful morn. As you may quite imagine, this has irked me greatly.

Let us not allow this incident to besmirch my immaculate reputation for prompt and efficient arrival, nor sour the exceptional formalities of the day. All shall be put to rights in due course.

Apologetically yours,
xxxx

image129

Ikväll ska vi till Brighton för att fira en av Simons vänner och bo i Rickys sommarstuga. Ska bli trevligt fastän det är lite för kallt för attt bada.
Och Filip kommer hit om två veckor! Det ska också bli fantastiskt, jag och min svenskaelev Mattt ska åka till IKEA på måndag för att fixa städgrejer så att folk faktiskt kan komma och hälsa på och överleva alla bekterier i mitt hus.

Balti vs Köttbullar

Fick mitt första svar från universiteten i lördags. Birmingham vill ta emot mig. Så ifall alla de andra nekar kanske det är dit ni får åka för att hälsa på mig sen. De har tydligen en väldigt god Balti i Birmingham.

Ikväll ska Nisa och Matt hem till mig och laga köttbullar medan jag lär dem svenska. Sen ska vi se lite av Fanny och Alexander medan vi äter köttbullarna, för att förstå det svenska svårmodet. Tror jag ska välja delen där prästen brinner upp.

Fler nyheter från hooden

Idag har vi firat på kontoret. Vi fick vara med på tv och dricka champagne eftersom vi lanserat en ny fantastiskt service. Vill ni veta mer om den kan ni se videon nedan:



Jag smög in på en bild i vår företagsblogg med dålig hållning och utan ansikte:

image128

Min mage har verkligen börjar växa. Det är smått skrämmande. Jag och SImon har spenderat de senaste helgerna med att fantisera om våra framtida barn och hur de kommer att se ut, men vi får hoppas att det bara är öl i magen på mig.

Aimee har tillkännagivit att hon ska flytta ut ur vårt hus så nu behöver vi hitta en ny rumskompis. Det är lite störigt, vår lilla trio fungerar ju redan så bra. Alla lika smutsiga och ingen vidare besvärad över att det ibland ligger pizza i varadgsrummet i över en vecka. Nu måste vi städa iordning för att få nån att vilja flytta in här. Fast det är fortfarande lika fint tycker jag.

Det andra mötet med bokklubben gick också bra, fast det är lite skrämmande att alla som är med i den har läst nån slags obskyr konst på St Martins (som i inledningen av Common People med Pulp "She came from Greece she had a thrist for knowledge, she studied sculpture at St. Martins college..."

Tills nästa vecka ska vi ha läst de första 200 sidorna i "Gravity's Rainbow" med Thomas Pynchon. Den är på 900 sidor och innehåller 400 olika karaktärer. Man hade nästan behövs vara arbetslös för att klara av det.

På tal om att inte vara arbetslös så har de just bestämt att jag ska bli vår nya projektansvariga. Det verkar skrämmande.

Puss på er där hemma sålänge.

Skilda världar in real life!

image127

För några dagar berättade tabloiderna här att två tvillingar, som blivit separerade och bortadopterade vid födseln, träffats som vuxna och ovetandes om att de var släkt, gift sig.

http://news.independent.co.uk/uk/this_britain/article3333777.ece

Deras äktenskap upplöstes automatiskt av en domstol när sanningen kom fram, och nu håller tvillingarna en kampanj för att de ska få fortsätta vara gifta och tillsammans. Kanske en dag skaffa barn.

Jag fick en nostalgitripp till mormors tv-rum och alla de eftermiddagarna när vi satt och tittade på Daniel och Sandras olyckliga öde, när de också insåg att de var tvillingar.

Undrar vad man själv hade gjort i en sån situation.

Bokklubben i fredags gick förresten bra. Jag kom fram till att Sarajevo Marlboro med Miljenko Jergovic var tillräckligt obskyr för att bli mitt förslag. Matelementet var inte lika skräckinjagande som jag trodde det skulle bli. Jag gjorde en bönsallad med ungsrostade grönsaker och det var mycket uppskattat. Sen åt vi brownies och såg en väldigt pretentiös fransk film som var så långsam att vi var tvugna att stänga av den för tt hinna med sista tunnelbanan hem.

Möte i bollhavet

image126

Idag hade jag ett möte i bollhavet.

Det är svårt hålla balansen och ett block med penna samtidigt i ett bollhav. Särskilt om man ska planera sin första presentation för webbfolk i London utanför företaget. Men man bråkar mindre iallafall - det är ju omöjligt att inte ha lite självdistans i ett bollhav.

Det här kontoret påminner mer och mer om Nathan Barley (se fantastiskt klipp nedan) for varje dag som går. Vi ska skaffa ett biljardrum snart.



Hemlig bokklubb

Jag har blvit inbjuden till en hemlig bokkklubb av Siobhan. Gästlistan att döma kommer det vara väldigt kulturigt och omnämnas en massa persiska författare jag aldrig har sett en rygg av (man pratar ju så när man är pretenetiös).

Hur som helst är gästerna diverse veganer och allergiska mot saker, och alla måste bringa med sig en bit mat eller dricka som passar följande kriterier:

The following are not allowed:
Meat (and fish if you were wondering)
Wheat/Gluten/ Oats
Dairy/ Eggs
Peanuts
Corn
Potatoes

Så nu sitter jag här och kliar mig huvuder och vet inte vad jag ska ta med mig. Förutom nån fantastisk och okänd författare som ingen hört talas om och bara MÅSTE läsa, en kultig film att se och idéer till nästa månads möte ska man ha nån fantastisk mat med sig. Jag letade febrilt genom vegankrubb.nu efter jakt på hjälplinor men tappade modet efter ett tag.

Nån som kan hjälpa mig?

Snart hemma

Jag är för en gångs skull är uttråkad och har inte nån som kan titta över min axel. Har senaste timmen suttit och läst gamla blogginlägg om Dunka mig gul och blå som tydligen var en sommarplåga och kan för all min värls inte förstå hur folk kunde bli så upprörda. Och ja, eftersom jag sitter och läser gamla bloginlägg om saker som var heta i somras är jag uttråkad. Nyheter färdas långsamt till London.

Det är nästan svinkallt här. Mina trampdynor tappar känseln när jag går till bussen på morgnarna. Annars är London väldigt trevligt på vintern, för jag är fortfarande inte lika kall som jag hade varit om jag varit hemma.

Eftersom jag var den som flugit ur boet mest när vi skaffade huset är det kanske inte så konstigt att vi har missat en massa räkningar - Aimee och Jono flyttade båda hemifrån för att flytta in i Homerton och ingen av oss vet hur man hanterar tv-licenser. Så i en hel vecka var vi utan värme och fick koka vatten på spisen för att tvätta håret, den kändes väldigt mycket andra världskriget (Homerton ser fortfarande ut som ett bombnedslag i dimman, trots att det ver femtio år sen det blev bombat sist).

Mina grannar afrofrisörerna ger mig arga blickar sen Natta var här. Natta fantiserade fritt om hur roliga vi skulle se ut i olika braids och flätor samtidigt som hon pekade på exempel-affischerna uppklistrade på frisörens glasrutor. Allt var väldigt oskyldigt men mina grannar som inte pratar svenska trodde att Natta skrattade åt deras hår.
Så inga fler "Good morning, hun" från det hållet.

Dasha har bjudit in mig till att åka till Moskva med henne innan jag slutar på Last.fm. Det var nästan som en liten julklapp. Och jag hoppas att det var mer än bara pubsnack.

Ses snart hemma :)

RSS 2.0