Bilder från nya huset

image102

Jono är oskyldig och hoppar ofta fallskärm. Han har aldrig kallat någon för cunt, och han fnissar bara lite blygsamt åt gayporrbilder på jobbet.

image104

Aimeé är het och anledningen till att tre fjädedelar av kontoret kommer dyka upp på vår inflyttingsfest. Hon är den blekaste människan jag någonsin träffat och ser ut som en illustration ur i en irländsk folksaga. Hon pratar inte franska men lyssnar på väldigt hård musik.

image105

Första kvällen fungerade bara Aimeés lilla TV. Det såg ännu dummare ut i verligheten.


image107

Mitt vita klosterrum

image108


En soffa att bli kär i. Vi får plats alla tre i den utan att få en pinsam "kan jag verkligen ha mitt huvud här"-känsla.

Än sålänge har Homerton betett sig bra mot oss. Första kvällen vi kom var det ett slagsmål utanför vårt hus som hindrade oss från att gå in ett tag, men sålänge man håller sig på sin kant händer inget. Jag har en kompis i hooden. Han är tolv år och har en cykel. Han eskorterar mig längt vägen från bussen när vi ses. Ungdomarna som hoppat av skolan här är väldigt uttråkade.

Mina Devendra

Ikväll ska jag se Devendra Banhart och få min freak folk-dos för året. Jag har redan börjat tjuvstarta genom Devendras klippdocka på www.devendrabanhart.com

Vilken Devendra föredrar ni? Jag är svag för kostymnissen, och ser mig själv som den mindre påklädde Devendra på den bilden. Han är trots allt otroligt stilig, till och med i klänning.

image98image99image100

Gissa bandet!

Till alla de som använder Last.fm och läser vad jag skriver här (läs: Björn och Patrik), vilket band är det som både jag och Patrik lyckats krypa upp och bli topplyssnare på?

image96

Ledtråd - skaane-tagg

Pris: En pint, eller två starköl, beroende på var vi ses nästa gång ;)

Dagens outfit

image92

I lördags var jag på halloweenfest i Brick Lane.
Jag klädde ut mig till självmordsbombare (hade ett par fler masker om huvudet innan det blev för varmt och var tvungen att ta av dem).

Det var en väldigt rolig fest, och ännu roligare blev det när jag träffade två svenskar som tyckte att det var fördomsfullt och upprörande att jag hade en palestinasjal på mig som självmordsbombare.
Svenskarna måste vara världens mest politiskt korrekta folk. Av två hundra personer, x antal iranier och muslimer, är det självklart svenskarna som blir upprörda. De andra bara skrattade.

Politiskt korrekthet är hemskt humorlöst ibland.

Andra outfits som förgyllde kvällen var Borat, en väldigt bra kopia av Amy Winehouse, tyska lederhosen gjorda en en IKEA-påse och Gregs klassiska clockwork-alex.

image93image94image95

The office

Visserligen finns det inget som går upp mot the office, eller att lägga staplers i Jelly (se nedan), men när det gäller töntiga practical jokes kommer Last.fm-kontoret kanske inte jättelångt efter:

image91



Förresten blev jag igår officiellt en gift tant.
Stefan hade en bra dag och satte mig o SImon på gästlistan till Justice och Chemical Brothers på Koko. När jag o Simon kom dit insåg vi att Chemical Brothers spelade så sent att vi inte skulle hinna med sista tåget hem - nej, vi måste ta bussen! Så vi bestämde oss helt enkelt för att sticka hem innan de ens gått upp på scen. Jag ångrar mig bittert idag, och undrar om dessa tant-ryck kommer dyka upp ofta framöver?

För oss som bara vill dansa



När kommer Sorro kunna dansa såhär till backstreet boys?

Alla goda ting är tre?

Igår var en fantastiskt dag.
Jag blev befodrad, fick ett jättefint paket från Pappa och Annan på posten och en present från norska skatteverket på bankkontot.

Från och med idag är jag Business Analyst på Last.fm. Det låter ganska fancy tycker jag. Nu kanske jag tillochmed får mina egna visitkort. Och så har jag fått en vettig lön med fem veckors semester.

I helgen var jag i Camden och passade på att ta en bild på Koko åt Filip. Den blev tyvärr lite skakig.

image79

image82

Jag såg en man på tunnelbanan med den hemskaste outfiten jag någonsin sett; ett helt kit med dollarsedlar på. Byxor, Tjärna t-shirt, skor - allt! Jag försökte sett nätt och cool ut genom att göra v-tecknet men så är det ju bara japanskor som kan den saken.

image83

Fick även träffa Rickys flickvän för första gången. Hon var trevlig och släpade runt på en systemkamera på puben. Svor precis lika mycket som Ricky.

image86

Simon hatar jazz mer än jag hatar calypso, men jag släpade ändå med honom till en jazzpub i söndags för sunday roast. De här söta gubbarna spelade alldeles fantastiskt och jag vet vart jag ska ta Pappa och Anna när de kommer hit. Chick Corea spelar på Barbican i November och jag ska nog vara pretentiös nog för att köpa en sittplatsbiljett och gå dit, ensam och mystisk.

image85

image87

Sen Simon började jobba på TopMan har han blivit en modekatt. Här sitter han och posar på Primrose HIll i sin nya skepparkavaj. Jag trodde aldrig jag skulle träffa någon som kan diskutera ett visst par jeans lika mycket som Filip. Tyvärr verkar det som att min pojkvän håller på att bli den personen.

image88image89image90

Pappa och Annas paket.

Chopin, mon amour

Idag såg jag något fantastiskt som kanske kan bota mitt smått ohälsosamma förhållande till Heroes of Might and Magic III-V.

De har gjort ett spel av Chopins liv på dödsbädden! Som en tuberkolossjuks feberdrömmar om mystiska världar och bossar för vilka man måste spelar sonater för att de inte ska döda en. Det låter väldigt speciellt.
Och det ser väldigt fint ut. Aimee har xbox och nintendo och Jono ska ta med sig en storbildsTV till vårt nya hus så det kanske hade varit bra att införskaffa sig det här snart. Tänk vilka härliga vinterkvällar när man bara kan sitta inne och stänga in sig med sitt spel, sova och drömma om det, för att sedan vakna och spela vidare...

Jag älskar japanerna för att de jämt skapar såna här saker.

image75
image76
image77
image78

Gynekologskräck

Jag har inte sett Michaels Moores sicko ännu, men eftersom jag nu provat på NHS själv så kan jag iallafall intyga att delar av den engelska sjukvprden är bra.
På Annas råd åkte jag för att få en gynekologundersökning imorse. Bara för att kolla att allt är ok.
Jag ska inte gå in på några initma detaljer, men det fanns tre personer i rummet, varav en var en nervös manlig student som hela tiden täckte min överkropp med papper. Och jag var ju påklädd där så jag fattade inte riktigt varför.

Gynekologen själv trippade runt i högklackat och såg ut lite som Nancy Dell'Olio (Svennis fru).

Hur som helst var allt gratis och det gick tio gånger snabbare att få allt uppkollat än det nånsin gjort hemma. Så det var en relativt trevlig upplevelse.

Jag trodde att mitt första möte med gynekologstolen skulle vara mer skräckfyllt. I Norge har de tapetserat gynekologrum och stolar med marimekko för att få folk att koppla av mer. Vet inte om det hade hjälpt mig särskilt mycket.
image74
(Nästa vecka ska jag, Aimee och Jono få flytta in i huset! Ska blir skönt att få lite eget utrymme efter två månader hos Simon.)

Gamla spöken

image73

Igår fick jag mail från ett gammalt spöke. Han hävdade att han hade haft en dröm om att jag flög till honom, och att vi blev vänner igen. Allt var himlen och underbart. Och nu när det är nio månader sen vi pratade är det väl på tiden att jag förlåter honom? Han flikade även in att han aldrig skulle glömma hur hans vän berättat för honom att jag ersatt sprit med sex! Vilken slampa jag blivit sen han dumpade mig.

Jo Heston, och det bästa för att lösa denna röra jag tydligen lever i måste ju vara att bli tillsammans med dig igen.

Det kändes skönt att det bara gjorde lite ont att radera det mailet. Sen kom Simon hem och det blev bättre.
Idag känns det nästan igenting alls. Nästan.

(varför klär man ut sina hundar till kkk?)

Mitt nya hus del II (Homerton 4evahh)

Letade upp ett forum för min nya stadsdel, Homerton, på internet. De flesta presentationerna såg ut såhär:

JUSH WAITIN 4 DA RITE BOI 2 CUM ALONG SO I CAN HUBY DAT INIT BRUV IM ON SWINGERZ GET ME SO IF U WANNA HYPE ILL SHOW U LEVELZ 2MANY WASTE GAL HYPIN IM A BIG GYAL OUT ERE ((2 MANY BLACK BOIZ DEALIN WHITE N MIXED RACE GALZ DATS HOW I NO U AIN'T REAL NIGGAZ))

Och sen fanns det bilder:

image72

(personligen tycker jag att killen med luvan ser ut som nån från kidulthood. Eller gorillaz)

Mitt nya hus

Har varit seg med skrivandet på det senaste. Sorry pappa.

Jag och två personer från jobbet, Aimee och Jono, håller på att skaffa hus ihop. Eller vi har nästan skaffat det. Återstår bara att betala deposition coh flytta in. Det ser ut såhär:

image67

image68image69

Vi är väldigt glada över det. Det är billigt och ligger relativt centralt. Och det är väldigt sött inuti. Så nu kan ni komma och hälsa på och bo så mycket ni vill.

I helgen var jag och Simon på en mässa om Italien som Michael skickat mig på. Det var skoj med en massa vinprovning. Och mat. Massor med salami. Så nu har jag ungefär sex artiklar att fixa inom de närmsta två veckorna.

Under tiden ska vi flytta, åka till IKEA (jag har övertalat min svenskaelev Matt att köra oss dit i sin bil, vi ska äta svensk mat och prata svenska under tiden), jag ska bli uppgraderad till bizdev vilket slukar ännu mer arbetstid och slutligen trösta Simon som inte ska åka till Japan trots allt. Fast det är ganska skönt ur egoistisk synvinkel att han inte ska iväg.

Vill förresten tipsa alla om väldigt spännande läsning just nu i den här bloggen, och som svar till Patriks senaste fråga om björnen som rev en jägare - jag fattar inte heller uppståndelsen. Med risk att låta som en ignorant skåning som aldrig levt nära vidmarken - ger man sig in i leken får man leken tåla. Det är väl knappast oväntat att en jägare blir riven av en björn, eller särskilt chockerande.

Familjen

Skånsk synthpop är kärlek. Särskilt till en grym video.


Det är inte så lätt...

...att vara USA's president. Särskilt inte om man behöver fonestisk skrift för att uttala Sarkozy. Inte heller om man är USA's president och ens fonestiska stavning dyker upp offentligt.

Det är väl knappast nån nyhet för någon att president Bush aldrig var någon toppelev - men när det är såhär uppenbart hur mycket hjälp han behöver för att hålla ett enkelt tal känns det som att det går över gränsen. Fast jag är inte förvånad. Det är väl egentligen inte nån. Men ändå...var går gränsen?

image66

Problemet med utrymmesstjuvar när man är liten

image64

(Lägger in en bild på trottoraen utanför mitt kontor...för att i Shoreditch är vi så sinnessjukt hippa.)

Ikväll ska jag titta på lägenhet no 23 i raden. Jag misstänker att Simon förlädrar börjar bli lite trött på att ständigt dela köket med mig och mitt matlagande. Ungefär som Marco är trött på att dela halva sitt skrivbord med maten som inte får plats på min sida. Alla är överrens om att jag äter mer än nån annan på det här kontoret med 60 anställda.

Filip var i Italien förra veckan. Han träffade hyperaktiva Theo som hade paranoida attacker när jag och Marianne var i Milano sist. Då trodde han att polisen var efter honom och körde hela vägen till Como för att rädda oss (såna saker kan man läsa om i vår jättefina, underbara tidning Grand Tour Italia . Det är tillochmed fortfarande gratis med prenumeration tror jag). Denna gången var han lugn och hänge på hiphopklubbar med min käre bror. Jag känner mig lite deppig över att inte kunna fälja med.

Igår var Jag, Miguel och hans pojkvän Rob och såg New Young Pony Club på Astoria. Rob hade åkt dit två timmar i förväg för att vi skulle få deras favoritplatser på balkongen (Miguel ser inget om han står framför scenen). Efter en stunds underbart lyssnande till the whitest boy alive som var förband, kom två tjejer som bokstavligen var tre gånger så stora som miguel (vilket visserligen inte är så jättesvårt att vara...) och ställde sig i vägen för hans dansande. Han skrek "those girls are stealing my dancing space!" men de kunde förstås inte höra honom, så han övertalade två tjejer brevid oss att dansa iväg med utrymmestjuvarna. Utrymmesstjuvarna visade sig vara lesbiska och Miguel kröp upp i Robs knä för att förnöjt titta på medan hans räddare försökte bli av med dem. Det var en fin kväll.

image65

Bilder från senaste tidens äventyr

image52

Simon o Ricky på festival

image53

M.I.A i ett färgglatt tält.

image54

Hugo och Bradley

image55
image56
image57
image58

Karnevalen i Notting Hill och stånden med Jerk Chicken.

image59

Marianne och Bradley på en pub i Angel

image60


Simon och Marianne med Vince Noir

image62

Jag bakom dj-båset. typ.

image63

Rickys älskade mops Suki.

Japanskt mode no. 2



Veckans Last.fm-lista med en härlig sjöman på! Eller kanske är en flygkapten. Hur som helst ser han käck ut.

Jag var just och kollade på en lägenhet i Whitechapel. Det var en trevlig lägenhet med en katt i. Synd att det står mellan mig och 30 andra att flytta in där. På Jack the rippers tid var det i Whitechapel han härjade. Puben som offrerna brukade hänga vid finns fortfarande kvar där, bland en drös med grönsaksförsäljare och stånd med saris och palestinasjalar. Har äntligen fixat kabel till min kamera så ska ta ett foto på den och lägga upp här ifall jag flyttar in. Så nu får ni där hemma också hålla tummarna för mig, ni kanske får lite tacky tourist action!

Imorse när jag kom till jobbet hängde det en kaninluva på min datorskärm. Kanna hade köpt den till mig i Tokyo, eftersom en hel hamsterkostym hade blivit för stor för hennes resväska. Jag har haft den på mig hela dan. Det är intressant vilka reaktioner jag får på den. Mina äldre chefer tycker att den är jätterolig och drar i mina öron när de går förbi. Kanna och Helen från kina suckar och säger att jag faktiskt passar i den, det är mina färger med rosa och vitt. Och Marco säger att jag ser mobbad ut.

Länge leve japanskt mode!

image51

Nej nej nej!

Alla som känner mig vet hur mycket jag älskar min kalles kaviar, men det här är inte rätt!

Omvänd lappsjuka

image50

Igår såg jag ett program om ett par som åkte ut i på landet och jagade och plockade svamp. De bodde i en liten stuga mitt ute i ödemarken. Då sa jag till Simon att jag ville min hugga min egen ved och började gråta.
I London finns det ingen svamp att plocka. Och hade det funnits det så hade man nog behövt svamplicens för att få plocka den, som i Milano.

När jag bodde på Edgware Road brukade jag gå till Hyde Park och mata ekorrarna där. Men sen bet en mig i tummen och jag blev paranoid och trodde jag skulle få rabies. Den senaste veckan har jag berättat för minst fyra personer vilken färg vår traktor där hemma har. Det är nånting skumt med det här.

Hur som helst. Husletandet fortsätter. Igår var vi på ett ställe med extremt hög hyra som vanligt -  £ 700 per rum (10, 500 per månad) och en läskig landlord. Han berättade att han snällt inkluderar en städerska tre dagar i veckan - som råkar vara en av hans bästa vänner, och vi får allt passa oss så att vi inte gör något som vi inte ska, för då ser hon det! Det fanns ingen möjlighet att tacka nej till den här "välvilliga" hushjälpen.  Han lyckades också berätta att han vräkt sina tidigare hyresgäster eftersom städerskan sett att de rökt spliff i ett rum.

Hur omöjligt ska det vara att hitta vettingt boende i den här stan??

Ruska om i min hjärna, chomsky

image49

Eftersom jag är så extremt upptagen med mitt viktiga jobb (lyssna genom album på Last.fm) och att hitta nytt hus bland alla ensamma män som letar efter skandinaviska tjejer, lämnar jag ett boktips för idag.
Eller flera boktips egentligen.

Noam Chomsky, ovan, må ha många brister (bland annat att han ifrågasätter folkmorden i bosnien) men han säger tillräckligt många intressanta saker för att förlåtas. Ingen är perfekt och att ta upp allt man läser i böcker är inte bra för någon. Alltå är det bra att Chomsky säger dumma saker om kriget i bosnien. Hur som helst vill jag rekommendera vilken bok som helst han har skrivit som inte handlar om lingvistik.

Medierna och politiken i USA och Europa sedd utan skygglappar och med tusen miljoner källor som stoppar en i halsen varje gång man tänker "nej, men det här kan inte stämma, så illa är det inte."

Så dagens tips - läs lite Chomsky.

För övrigt har jag precis flyttat in hos Simon och njuter av att bo i ett hus där man äter hummer och dricker champagne på söndagarna. Men jag och Marco letar efter hus för fullt, så snart blir det tillbaka till trendiga, nergångna east end och jamaicanska barn med knivar. Yes!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0